Hanchennah

Vi är här!!!

Det tutas, det svettas, det doftas och det smakas. Vi trängs bland tusentals människor på gatorna, folk tittar nyfiket och förundrande på oss. Barn glor ogenerat och vinkar. Vi glor storögt på trafiken, på gatumaten, på korna som vandrar fritt på gatorna, på de vackra sarisarna, smyckena, prydnaderna och tuk tuk chafförerna som är så aggressiva i sin bilkörning. Detta är Indien. Landet av curry och huvudvickningar, chai och tuk tuks och jag älskar det redan.

 Vi har spenderat tre dagar här hos familjen Illuri på deras stora farm. Deras chafför kom och hämtade upp oss på flygplatsen med en skylt med mitt namn på och därifrån har vistelsen hos dem levt upp till samma standard.

Det är guldvärt att ha familjekompisar som kan tipsa, guida och ta hand om oss, speciellt här. Det är mycket att ta in såhär i början. Det kommer nog ta några dagar till innan vi kan se bortom all kaos och verkligen uppskatta landet och kulturen för vad det är.

 Dagarna här har hittills spenderats tillsammans med Srikant och Poonam. Vi har ätit frukost ihop, kelat med deras urgulliga beagle, Frida, gjort planer för hur vi ska fortsätta vår resa härifrån och ätit middag ihop på en superb restaurang! Sen har jag och Louis gett oss ut på egna äventyr. Vi tog lokalbussen och blev vän med någon random indier på studs som var otroligt nyfiken på oss och vår historia. ” Please Sir and Madame, tell me anything about you”. Inte var dag man möter någon som är SÅ pass intresserad av en.

 Vi strosade därefter runt på större gågator down town, åt en fenomenal lunch på någon lokal Indisk fullsmockad restaurang ( grönsakscurry, vitlöksnaan, mango lassie, chai...vilken fest) och hamnade ironiskt nog på några rätt moderna och fräscha shoppingcentrum senare. Jag behövde hitta en ny mobil då min iphone som jag köpte förra sommaren (!!) gett upp och inte fungerar längre. Alltså den frustrationen hörrni! Tekniska apparater kan verkligen åstadkomma sådan ilska och panik när de inte fungerar som de ska. Eländes elände. Aldrig mer Iphone säger jag bara. Så fort en ny Iphone kommer ut förgiftas de gamla och lägger av. MEN jag hittade en bra ny mobil idag av märket ”Oppo”. Jag har aldrig hört talas om märket tidigare vilket många skulle påstå borde fungera lite som en alarmklocka men de var rätt kunniga i butiken och efter att ha lekt runt lite med telefonen och bollat idéer med Louis, kändes det som ett rättfärdigat köp. Mobilkameran ska vara bra sa dom och man får mycket för pengarna och det gillar vi, tror den gick på ca 2400 kr!

 Nu har vi precis kommit hem från en suverän restaurang som Sanchi, Srikant och Poonams dotter, tipsade oss om. ” Fatty Bao” hette stället och deras specialité var just” fat baos”. Har ni ätit bao förrut? Det hade inte vi heller. Men ni borde verkligen prova!! Det är en japansk ångkokt brödbit med massa läcker fyllning. Typ som en exklusiv liten macka. Bara jag tänker på det vattnas det i munnen på mig. Man fick ut två stycken små baos per beställning och sen beställer man in massa andra smårätter med så att det blir ett stort smörgåsbord, lite som tapas Japanese style. Alltså ååååh så gott! Dyraste måltiden på hela Indien resan säkerligen men värt varenda ruppee. Och även när det är dyrt här så är det inte dyrt. Vi åt för 100 kr var lixom..Och det inkluderar 5 tapas, varsin drink OCH efterrätt ( världens godaste lemon curdddd).

Vi är trötta, mätta och belåtna. Imorgon bär det av till Hampi med ett indiskt nattåg. Önska oss lycka till.....