FaceTime i Botan
Jag längtar bort men ser också det fina i det som är framför och runt omkring mig och påminner mig själv om att många saker jag gör/ser/upplever nu är för sista gången, iallafall på ett tag. Försöker njuta och maxa. Men när man försöker är det lixom inte så njutbart så ja... försöker bara VARA. Om någon har tips på hur man bara ÄR, ring mig. Försöker få denna sista tiden i Lund att inte kännas alltför nostalgisk och sorglig, jag har en tendens att vandra ned the lane of nostalgia alltför ofta Nämnligen. En vacker dag inom relativt (vilket bra ord) snar framtid återvänder jag hit för att rota bland flyttlådor och vindsutrymmen så hejdå till all dramatik!
Efter jobbet idag strosade jag runt en vända i Botan för att jag inte hade ro att sitta i soffan här hemma trots att jag var trött efter många långa jobbdagar nu. Hur som helst tog jag mig ut och såg mig omkring och tur var det! Något som jag vill och borde göra oftare är att promenera med vänner på distans. En FaceTime sesh kan verkligen bli världens mysigaste grej!
Botaniska trädgården är nästan min egen park och jag spenderar en del tid där när jag känner att jag behöver "komma ut" snabbt. Så jag promenerar kullerstensgatan ned med hörlurarna i, och ringer upp en saknad Elisabeth på FaceTime spontant, vi pratar ut, jag andas in fuktig och tung sommarluft, beundrar alla märkliga växter och blommor. Det känns nästan som jag befinner mig i tropikerna, allt är kletigt och varmt men det är rätt behagligt.
Vi pratar om våren, om framtiden och om hur man hanterar svåra tider, att det ofta bara gäller att fokusera på en minut, timme, dag i taget. Elisabeth befinner sig i ett soligt och varmt Barcelona och jag i ett till mestadels regnig Lund. Men med FaceTime så tänker man inte på det. Med FaceTime känns det som att man befinner sig på någon slags neutral mark tillsammans långt bort
, typ på en flygplats. Vad skulle jag göra utan FaceTime. Jag har så många nära o kära relationer jag håller vid liv genom dessa värdefulla samtalen.
Efter Botan spenderar jag pengar som jag försöker hålla hårt i på Coop och som vanligt slutar det nästintill i ett rån. Ett paket mjölk, bröd, ost och sallad, ja det blir etttusenfemtiotrekronor, tack. Inte riktigt men det är SÅ dyrt där inne men ack så nära och bekvämt........ Ibland är tid pengar och ibland är det så underbart att få vara lite bekväm. Uppskattar min lediga tid enormt mycket nu när jag jobbar så mycket. Annars handlar jag alltid på lebanesen, där får man en hel veckas förbrukning av frukt o grönt för under hundralappen ibland vilket är GULD! Dessutom är de så trevliga och utbudet är mycket bättre än på Coop. Idag sålde de mögliga persikor i korg på Coop för 15:- styck... good luck med det.. snacka om rån.
Sen gör jag lunchlådor inför kommande vecka och försöker röja undan saker på min "att göra lista", byter lakan, svarar på meddelanden och bestämmer mig för att jag vill sova tidigt ikväll.
Imorgon ska jag och pappa ha en riktig "fixardag" där mycket ska bort från lägenheten, antingen skänkas eller till tippen! Vi ska också måla om golvet förr eller senare och ringa Erikshjälpen för lite upplocknkng av möbler.
Natti natti :-)
